Psykisk ohälsa bland skolelever

Psykisk​ ​ohälsa​ ​är​ ​någonting​ ​som​ ​är​ ​alldeles​ ​för​ ​vanligt​ ​idag.​ ​Den​ ​senaste​ ​statistiska undersökningen​ ​2013-14​ ​​ ​visade​ ​att​ ​57%​ ​av​ ​flickorna​ ​samt​ ​31%​ ​av​ ​pojkarna​ ​i​ ​15​ ​års​ ​ålder lider​ ​av​ ​psykiska​ ​besvär.​ ​Många​ ​gånger​ ​leder​ ​den​ ​psykiska​ ​ohälsan​ ​till​ ​självskadebeteende eller​ ​att​ ​ungdomar​ ​tar​ ​sitt​ ​liv​ ​eller​ ​försöker,​ ​vilket​ ​har​ ​lett​ ​till​ ​att​ ​andelen​ ​främst​ ​unga​ ​kvinnor som​ ​vårdas​ ​på​ ​sjukhus,​ ​enligt​ ​Folkhälsorapporten​ ​2009,​ ​har​ ​ökat​ ​kraftigt.​ ​Denna​ ​psykiska ohälsa​ ​sker​ ​ofta​ ​på​ ​grund​ ​av​ ​socioekonomiska​ ​förhållanden,​ ​högre​ ​krav​ ​på​ ​utbildning hemifrån​ ​och​ ​enskilda​ ​krav​ ​och​ ​förväntningar​ ​men​ ​även​ ​många​ ​andra​ ​faktorer​ ​på​ ​​social-, individ-​ ​och​ ​samhällsnivå​.

Som​ ​studerande​ ​är​ ​panikattacker​ ​och​ ​mentala​ ​sammanbrott​ ​en​ ​vardaglig​ ​faktor. ​ ​För​ ​mig personligen​ ​kan​ ​det​ ​bero​ ​på​ ​för​ ​mycket​ ​arbete​ ​i​ ​skolan​ ​men​ ​även​ ​brist​ ​sociala​ ​sammanhang. Det​ ​är​ ​väldigt​ ​svårt​ ​att​ ​balansera​ ​bra​ ​betyg​ ​i​ ​skolan,​ ​träna​ ​och​ ​att​ ​ha​ ​ett​ ​socialt​ ​liv.​ ​Någonting måste​ ​prioriteras​ ​och​ ​därför​ ​räknas​ ​de​ ​andra​ ​två​ ​bort,​ ​medan​ ​alla​ ​tre​ ​egentligen​ ​är​ ​väldigt viktiga​ ​för​ ​en​ ​bra​ ​mental​ ​hälsa.​ ​Problemet​ ​blir​ ​när​ ​de​ ​höga​ ​förväntningarna​ ​framkommer​ ​både från​ ​skolan​ ​och​ ​mig​ ​själv.​ ​Skolan​ ​har​ ​höga​ ​krav​ ​på​ ​elever​ ​och​ ​man​ ​måste​ ​lägga​ ​enormt mycket​ ​fokus​ ​där​ ​för​ ​att​ ​uppnå​ ​sina​ ​mål​ ​och​ ​om​ ​dessa​ ​mål​ ​inte​ ​uppnås​ ​uppkommer​ ​ofta känslor​ ​av​ ​misslyckande.​ ​Dessa​ ​känslor​ ​leder​ ​till​ ​att​ ​jag​ ​ser​ ​ner​ ​på​ ​mig​ ​själv​ ​och​ ​får​ ​ångest samt​ ​stress.

Idag​ ​prioriterar​ ​jag​ ​skolan​ ​och​ ​träningen​ ​och​ ​det​ ​är​ ​just​ ​träningen​ ​som​ ​håller​ ​mig​ ​sansad​ ​när allt​ ​annat​ ​går​ ​i​ ​bakslag.​ ​Det​ ​är​ ​träningen​ ​som​ ​finns​ ​där​ ​för​ ​att​ ​få​ ​en​ ​att​ ​glömma​ ​alla​ ​problem och​ ​koppla​ ​bort​ ​från​ ​skolan.​ ​Dock​ ​försvinner​ ​inte​ ​oron​ ​av​ ​misslyckande,​ ​den​ ​finns​ ​kvar​ ​och nyper​ ​till​ ​så​ ​fort​ ​någonting​ ​börjar​ ​gå​ ​bakåt.​ ​Ett​ ​tag​ ​besökte​ ​jag​ ​en​ ​psykolog​ ​på​ ​grund​ ​av psykisk​ ​ohälsa,​ ​vilket​ ​hjälpte​ ​i​ ​några​ ​månader​ ​men​ ​snart​ ​var​ ​panikattackerna​ ​tillbaka​ ​igen, och​ ​denna​ ​gången​ ​kändes​ ​det​ ​meningslöst​ ​att​ ​besöka​ ​psykologer.​ ​Det​ ​hjälpte​ ​mig​ ​inte långsiktigt​ ​och​ ​det​ ​känns​ ​inte​ ​som​ ​att​ ​det​ ​är​ ​någon​ ​idé​ ​att​ ​spendera​ ​halva​ ​mitt​ ​liv​ ​på​ ​att besöka​ ​psykologer.​ ​Åtgärder​ ​måste​ ​tas,​ ​och​ ​det​ ​snabbt.​ ​Ungdomar​ ​bör​ ​inte​ ​behöva​ ​leva​ ​med så​ ​mycket​ ​stress​ ​och​ ​så​ ​mycket​ ​eget​ ​ansvar.

Samtidigt​ ​som​ ​fler​ ​elever​ ​lever​ ​med​ ​psykisk​ ​ohälsa,​ ​minskar​ ​antalet​ ​skolkuratorer.​ ​Vi behöver​ ​fler​ ​skolkuratorer,​ ​inte​ ​färre.​ ​Elever​ ​behöver​ ​någon​ ​att​ ​prata​ ​med,​ ​någon​ ​att​ ​få​ ​råd​ ​av. Skolkuratorer​ ​och​ ​psykologer​ ​borde​ ​oftare​ ​hålla​ ​olika​ ​sorters​ ​informerande​ ​tal​ ​i​ ​klassrummen för​ ​att​ ​informera​ ​om​ ​ångest,​ ​panik,​ ​psykisk​ ​ohälsa​ ​och​ ​vad​ ​man​ ​ska​ ​och​ ​kan​ ​göra​ ​när​ ​dessa problem​ ​sker.​ ​Sedan​ ​behöver​ ​även​ ​dagens​ ​politiker​ ​och​ ​den​ ​svenska​ ​skolan​ ​ta​ ​ett​ ​större ansvar.​ ​De​ ​bör​ ​tänka​ ​på​ ​att​ ​ungdomar​ ​har​ ​så​ ​mycket​ ​ansvar​ ​och​ ​så​ ​många​ ​val​ ​framför​ ​sig​ ​och behöver​ ​hjälp.​ ​Först​ ​och​ ​främst​ ​genom​ ​att​ ​inte​ ​sätta​ ​ännu​ ​fler​ ​svåra​ ​val​ ​på​ ​eleverna​ ​och​ ​sedan att​ ​försöka​ ​minska​ ​de​ ​höga​ ​kraven​ ​i​ ​skolorna.

 -Lejla​ ​Kadiric

 Åk1​ ​Mikael​ ​Elias teoretiska​ ​gymnasium 

 ​Ungdomsfullmäktige