Resan som förändringsagent börjar lida mot sitt slut. 3 produktiva veckor från att inte inte ha någon information alls till att publicera ett resultat av vad ungdomarna i Västra Göteborg känner och tycker. Det har varit lärorikt, spännande och intressant. Vi har även stött på problem på vägen som vi lärt oss att lösa.
3 saker som varit extra intressanta är att få höra vad ungdomar känner om sitt område och att många vågat dela med sig av personliga saker som t.e.x problem med familjens ekonomi. Men även att få höra deras högsta drömmar och mål i livet som att bli läkare eller att bli ingenjör. Det har varit lärorikt att på egen hand och eget ansvar starta ett sådant stort projekt. Man lär sig att allt inte är en dans på rosor och att det krävs mycket jobb för att få fram det resultat man vill.
Allt började med att vi gjorde tankekartor och övningar för att spåna idéer för att komma igång. Allt eftersom har vi märkt att man måste ta saker som det kommer. Det man planerade i början kanske inte fungerade i slutändan. T.ex. att vi ville ta kontakt med alla tidningar, radio och tv. Problemet var att det var svårt att få tag på alla och det visade sig vara bättre att satsa på några få och göra det ordentligt.
Vi fortsatte den veckan med att skriva frågor. Vi anpassade frågorna utifrån vilket resultat vi ville få fram, det visade sig vara svårare än vad vi trodde. När vi beslutat oss för vilka intervju-frågor vi skulle använda började vi skriva på ett formulär, även det var inte det lättaste. Vi hade två olika enkät-hemsidor och valde tillslut Google Formulär. Nackdelen med denna sida var att det inte gick att jämföra specifika frågor. T.ex. vilken ålder som var mest trygg i sitt område eller att jämföra om det fanns mest tjejer eller killar som var religiösa.
Sista dagen på veckan började vi skriva ut våra enkäter och visitkort för att testa på att gå ut och intervjua. Vi märkte snabbt att om vi gav de enkäten för att själva skriva på blev de korta och ointressanta svar eftersom många ungdomar inte ”orkar/har tid” med sånt här. Vi insåg detta när många enkäter endast var halvt ifyllda. Istället reflekterade vi på eftermiddagsmötet om att vi skulle prata med
de som skulle intervjuas, då skulle vi också få en mer helbild om hur personen
tänker och känner.